Värdet av att gå på läger som “nybörjare”.

Ibland får jag frågor från nybörjare som undrar om det är värt att gå på läger, kommer man att kunna hänga med? Kommer jag att förstå någonting? Jag kan förstå att det tyckas vara lite skrämmande att gå på träningsläger för första gången när det är så många högt graderade som också tränar.

Men jag måste poängtera att även de som är högre graderade är “nybörjare” när man går på träningsläger! Det finns kanske de som tar på sig en hjälpinstruktörsroll, befogat eller obefogat. Men de flesta går på träningsläger för att utvecklas, träna, ha kul och få inspiration.

Vad man kan ta åt sig är givetvis olika beroende på tidigare erfarenheter. Har man tränat en kortare period så kommer man att få med sig väldigt mycket i bagaget som räcker till flera års inspiration.

Jag vet att det finns instruktörer som sällan eller nästan aldrig går på träningsläger, det kan finnas flera anledningar till det (jag vill inte döma ut dom). Om instruktören inte uppmuntrar sina elever att gå på träningsläger så kan det också bero på någonting. Han kanske inte vet om lägret, kanske inte själv kan gå och är rädd att balansen i dojon rubbas om eleverna lär sig något nytt.

Vad jag vill säga är att det är du som är nybörjare som är framtiden! Det är du själv som måste se till ditt eget bästa, bry dig inte om att dina icke tränande kompisar vill ta med dig på fest just denna helg. Om du har bra kompisar så förstår dom att just denna helg ska du träna. Du måste själv bestämma dig för vad som är viktigt, varken din kontrollerande instruktör eller tjatande kompisar får hindra dig att träna om det verkligen är det du vill.

De instruktörer du ser upp till har kommit till denna nivå och färdighet genom att just själva välja att deras egen träning går före kontrollerande instruktörer, flickvänner, pojkvänner och kompisar. Dom var också nybörjare en gång och lärde sig att sätta prioriteringar. Frågar du dom så kan jag nästan lova att dom ser sig fortfarande som nyfikna nybörjare. Det är därför dom är duktiga utövare och ingenting annat.

Jag kom ihåg en diskussion för en tio år sedan med Soke i Honbu dojo. Soke pratade om olika nivåer, dimensioner och dylikt i Mikkyo. Någon frågade vad den högsta nivån var, jag kommer ihåg Sokes reaktion. Han sade att han inte visste, men att han var ganska säker på att det alltid finns en högre nivå (än den man befinner sig på) och att det är därför vi måste fortsätta träna.

Det är detta som jag tycker gör Bujinkan så underbart jämfört med många andra budoarter, det är bara att kasta sig in i träningen försöka ha så kul som möjligt under tiden, utan att bry sig om att det är svårt eller enkelt.

Jag hoppas detta har uppmuntrat några nybörjare att ta steget och komma på detta fantastiska träningsläger nästa helg.

Ganbatte kudasai!

/Mats

Bookmark the permalink.